Hur skapar man en kreativ plats?

Richard Florida har lyckats blända många med sina idéer om den kreativa människan. Varför är det så? Är det för att vi smickras av hans idéer och gärna vill uppleva oss som kreativa i den här delen av världen? Florida talar om Sverige som ett föregångsland för att vi har en tradition av att vara – eller i alla fall utge oss för att vara – toleranta och präglade av öppenhet. Tolerans och öppenhet är en grundförutsättning för den integrerade platsen, den integrerade staden. Men hur är det egentligen?

I Sverige måste den allmänna bilden och uppfattningen av mångfald förnyas, förändras, ifrågasättas. Den som ser annorlunda ut, eller kanske beter sig annorlunda, klassificeras idag som något obekvämt av den genomsnittlige tolerante svensken. ”Annorlunda” är inte något positivt, något självklart som man inte behöver reflektera över. ”Annorlunda” kräver någon form av definition och kategorisering. Mer svenskt är: ”Gärna en blandad stad – men inte här där jag bor”.

Så länge en kategorisering sker bygger vi en identitet som blir enkelriktad och begränsad. Kreativitet växer sällan fram ur en begränsad identitet, en begränsad stadsdel, en begränsad mänsklighet! För all kreativ verksamhet krävs det att bryta igenom gränser som skiljer grupper åt, det kan handla om till exempel kön, etnicitet eller yrkesspecialitet. Kreativitet flödar som bäst i de sammanhang där kollektiva identiteter inte begränsar, vare sig det gäller tanken eller den praktiska verksamheten.

En plats kan aldrig bli en smältdegel, en blandning av kompetenser och etniska bakgrunder, om man inte först förstår sig på hur olika grupper lever och definierar varandra. Att försöka skapa platser, till exempel nya stadsdelar, är alldeles för kostsamt för att i framtiden göra ”business as usual”. De som skapar, bygger och planerar måste inkludera dem som ska bo och verka där, det vill säga människorna; det behövs kunskap om den ’levda’ staden.